Igår morse blev jag väckt av telefonen, det var min lillbror som ringde kom jag fram till efter att stirra på telefonen länge och försöka leta i minnet vilket nummer det var som sågs på skärmen. Men vad vill han NU tänkte jag, lite halvsur över att behöva vakna när jag sov så skönt och inte hade behövt kliva upp och kissa på morgonen som jag ALLTID måste göra annars!! Klockan var strax efter sju och då brukar jag vara vaken för jag kliver upp och går på toa vid sex annars, som en klocka, och sen kan jag inte somna om!! NU ÄR DET DAGS... sa han, VAKNA NU!! Va fan är han full tänkte jag alldeles yrvaken, och kollade på klockan igen!! Jaså sa jag fortfarande alldeles yrvaken!! "Jaså" härmar han mig.... JAA han vill ut nu! DÅÅÅÅ fattar jag och PANG är jag klarvaken!! VA NU?? säger jag. Ja han har väl ingen klocka han går efter?! säger brorsan, nu vill han ut!!, kan du skjutsa oss?! Ja självklart!! Gör dig ingen brådska sa brorsan kom när du är klar!! Jag ställer en massa frågor för att få mig en uppfattning om läget, innan vi lägger på! Jag halvspringer ner för trappan (läs: går fort, eller egentligen i slow motion) och slänger på mig kläder (läs: sitter i soffan och krånglar på mig kläder, i slow motion) och är på väg ut! MEN, han sa ju ingen brådska tänker jag... halvt panikslagen ändå!! In på toa, kammar och sätter upp håret, sminkar mig lite halvhjärtat och går ut till bilen! Och åker. Mat då? Jag måste ju få i mig nåt, även om jag inte är hungrig så behöver ju bebisen inom mig mat!! Ringer brorsan och säger att jag är på väg men tar en frukost mcdrive först. Jaaaa, det är lugnt säger han! Hem till dom och hjälper han packa allt som ska med! Snurrigt värre var det!! Vad behöver man??!! jag har läst listan tusen gånger men kommer inte på en enda sak just nu, förutom kläder till alla, och neccesär. Vi packar lite bekväma saker till mamman och sen tar jag med mig lite handdukar mm ner i bilen och slänger ut bak över sätet, medan brorsan försöker få mamman ner för trappan. Vi packar in oss i bilen och åker. Går väl lite för fort, men har ingen aning om hur lång tid det tog. Mot sjukhuset och svängde in utanför förlossningen. Ur bilen! Sitt still sa jag, sprang in (läs: går fort eller jaa mer i slow motion) upp i hissen och hämtade rullstol! Ut och gav den till brorsan som körde in henne! Tryck på femman i hissen ropar jag, jag ska parkera så kommer jag in med sakerna sen!

Irrar runt och hittar till slut en parkering. Betalar biljett. Sliter med mig sakerna deras och sen upp igen i hissen. Sätter mig utanför deras rum och väntar tills sköterskan går ut. Knackar på och ger dom sina saker. Lycka till nu säger jag och kramar om min bror, som ser lite chockad ut men ändå lugn! Sen åker jag hemåt! Fortfarande med ett rus i kroppen! Tusen tankar snurrar runt! Åker hem och kan inte koncentrera mig på nåt så jag åker in till stan och gör lite ärenden! Åker till mormor och blir bjuden på mat! Sen skriver brorsan vid ett tiden: Nu har lillkillen anlänt! Allt gick bra!! :) Åh vad tårar det kom!! Fick senare oxå en bild, och ännu mera tårar kom!! Meeen så söt, såklart!! Vilken liten guldklimp!! Världens stoltaste faster är jag nu!! Det förstod jag inte förens sent igår när jag var på jobbet! Jag hade gått hela dagen sen jag fick sms:et och klappat mig på magen och sagt till min bebis att den fått en kusin, SEN går det upp ett ljus för mig, MEN jag är ju FASTER!!! 

 

Grattis Lillebror Henrik & Alexandra!!!

 

Längtan till min egen bebis har ju inte blivit mindre av detta!!! Och många har frågat.... SHIT blev du inte mer nervös nu!!?? NÄÄ, faktiskt inte. har inte vart det på hela tiden heller. Jag känner så här: Ut kommer den på ett eller annat sätt! Alla förlossningar ser olika ut! Det finns inget som säger att: så här kommer det se ut och bli för dig! Så jag har inget att oroa mig för anser jag!! Ok jag förstår att det kommer att göra ont, jävligt ont! Men smärta är övergående så jag känner mig faktiskt inte nervös!! Det blir som det blir!! Och som sagt ut kommer den :) 

 

Allt låter väldigt stressigt och panikartat ser jag nu när jag läser, men jag är faktiskt lugnet själv och allt var väldigt lugnt, men det här är som det kändes inuti mig :) Imorgon får jag förmodligen hålla i den lille söte!!! Längtar verkligen!! Brorsan ringde imorse och jag hörde lillplutten skrika i bakgrunden, det rös i hela kroppen på mig och jag vart alldeles varm!! Snart är det våran tur :)

 

/H

 

 

Igår morse blev jag väckt av telefonen, det var min lillbror som ringde kom jag fram till efter att stirra på telefonen länge och försöka leta i minnet vilket nummer det var som sågs på skärmen. Men vad vill han NU tänkte jag, lite halvsur över att behöva vakna när jag sov så skönt och inte hade behövt kliva upp och kissa på morgonen som jag ALLTID måste göra annars!! Klockan var strax efter sju och då brukar jag vara vaken för jag kliver upp och går på toa vid sex annars, som en klocka, och sen kan jag inte somna om!! NU ÄR DET DAGS... sa han, VAKNA NU!! Va fan är han full tänkte jag alldeles yrvaken, och kollade på klockan igen!! Jaså sa jag fortfarande alldeles yrvaken!! "Jaså" härmar han mig.... JAA han vill ut nu! DÅÅÅÅ fattar jag och PANG är jag klarvaken!! VA NU?? säger jag. Ja han har väl ingen klocka han går efter?! säger brorsan, nu vill han ut!!, kan du skjutsa oss?! Ja självklart!! Gör dig ingen brådska sa brorsan kom när du är klar!! Jag ställer en massa frågor för att få mig en uppfattning om läget, innan vi lägger på! Jag halvspringer ner för trappan (läs: går fort, eller egentligen i slow motion) och slänger på mig kläder (läs: sitter i soffan och krånglar på mig kläder, i slow motion) och är på väg ut! MEN, han sa ju ingen brådska tänker jag... halvt panikslagen ändå!! In på toa, kammar och sätter upp håret, sminkar mig lite halvhjärtat och går ut till bilen! Och åker. Mat då? Jag måste ju få i mig nåt, även om jag inte är hungrig så behöver ju bebisen inom mig mat!! Ringer brorsan och säger att jag är på väg men tar en frukost mcdrive först. Jaaaa, det är lugnt säger han! Hem till dom och hjälper han packa allt som ska med! Snurrigt värre var det!! Vad behöver man??!! jag har läst listan tusen gånger men kommer inte på en enda sak just nu, förutom kläder till alla, och neccesär. Vi packar lite bekväma saker till mamman och sen tar jag med mig lite handdukar mm ner i bilen och slänger ut bak över sätet, medan brorsan försöker få mamman ner för trappan. Vi packar in oss i bilen och åker. Går väl lite för fort, men har ingen aning om hur lång tid det tog. Mot sjukhuset och svängde in utanför förlossningen. Ur bilen! Sitt still sa jag, sprang in (läs: går fort eller jaa mer i slow motion) upp i hissen och hämtade rullstol! Ut och gav den till brorsan som körde in henne! Tryck på femman i hissen ropar jag, jag ska parkera så kommer jag in med sakerna sen!

Irrar runt och hittar till slut en parkering. Betalar biljett. Sliter med mig sakerna deras och sen upp igen i hissen. Sätter mig utanför deras rum och väntar tills sköterskan går ut. Knackar på och ger dom sina saker. Lycka till nu säger jag och kramar om min bror, som ser lite chockad ut men ändå lugn! Sen åker jag hemåt! Fortfarande med ett rus i kroppen! Tusen tankar snurrar runt! Åker hem och kan inte koncentrera mig på nåt så jag åker in till stan och gör lite ärenden! Åker till mormor och blir bjuden på mat! Sen skriver brorsan vid ett tiden: Nu har lillkillen anlänt! Allt gick bra!! :) Åh vad tårar det kom!! Fick senare oxå en bild, och ännu mera tårar kom!! Meeen så söt, såklart!! Vilken liten guldklimp!! Världens stoltaste faster är jag nu!! Det förstod jag inte förens sent igår när jag var på jobbet! Jag hade gått hela dagen sen jag fick sms:et och klappat mig på magen och sagt till min bebis att den fått en kusin, SEN går det upp ett ljus för mig, MEN jag är ju FASTER!!! 

 

Grattis Lillebror Henrik & Alexandra!!!

 

Längtan till min egen bebis har ju inte blivit mindre av detta!!! Och många har frågat.... SHIT blev du inte mer nervös nu!!?? NÄÄ, faktiskt inte. har inte vart det på hela tiden heller. Jag känner så här: Ut kommer den på ett eller annat sätt! Alla förlossningar ser olika ut! Det finns inget som säger att: så här kommer det se ut och bli för dig! Så jag har inget att oroa mig för anser jag!! Ok jag förstår att det kommer att göra ont, jävligt ont! Men smärta är övergående så jag känner mig faktiskt inte nervös!! Det blir som det blir!! Och som sagt ut kommer den :) 

 

Allt låter väldigt stressigt och panikartat ser jag nu när jag läser, men jag är faktiskt lugnet själv och allt var väldigt lugnt, men det här är som det kändes inuti mig :) Imorgon får jag förmodligen hålla i den lille söte!!! Längtar verkligen!! Brorsan ringde imorse och jag hörde lillplutten skrika i bakgrunden, det rös i hela kroppen på mig och jag vart alldeles varm!! Snart är det våran tur :)

 

/H