helste

Det börjar närma sig dop och det är ju en hel del som ska planeras och göras innan det är dags!

 

Bla så ska man bestämma kyrka och präst, det var inte ett svårt val men dock något som ska fixas. Den präst vi vill ha är ju oxå pensionerad men som tur är hade hon lust att döpa iaf. Dubbeldop kommer vi att ha tillsammans med min bror så klart :) Som tur är var vi direkt överens om allt så det var inga problem, himla skönt!

 

Dopklänning ska man ju fundera på oxå, jag vet inte om vi har någon släktklänning så det måste jag kolla upp!

 

Faddrar som det så vackert kallas nu för tiden, men som jag kallar gudföräldrar fortfarande :)  har vi diskuterat lite över här hemma och jag och R har samma uppfattning om det. Vi vill ha både gudmor och gudfar till Alida och vi är överens om att det ska vara någon som hon är släkt med. För om man ska se det som så som betydelsen är eller var från början så var det ju så att gudföräldrarna skulle ta hand om barnet om föräldrarna skulle omkomma, och så anser jag att det är nu med. Och då känner jag att jag vill att det ska vara någon i släkten så mitt barn stannar där, även om det självklart skulle vara så ändå men det är så vi tycker och känner när vi ska välja iaf och så kommer det att bli. Vilka det blir är inget jag kommer att avslöja just nu, men som sagt så blir det släktingar iaf :)

 

Just nu ligger planeringen i att fixa inbjudningarna, så imorgon ska jag och Alex fixa lite med det!

 

 

Har ni något tips eller ideer att dela med er av gällande dop så tar jag tacksamt emot det! Just nu går jag efter dopguiden.se för att kolla vad man ska göra och komma ihåg! Men jag tar gärna emot tips om ni har :)

 

/H

 

I fredags firade jag och min darling tio år tillsammans! Helt sjukt vad tiden gått fort, fast samtidigt när man tänker efter så känns det som att vi alltid har vart tillsammans!! 

 

Vi har gått igenom rätt mycket tillsammans, både medgång och motgång!! Vi har oxå delat många upplevelser tillsammans! Gjort några resor, bla pappas 50 års dag till turkiet, thailands resan på en hel månad tillsammans med min morbror och hans barn/mina kusiner, och resan till Side för knappt ett år sedan, den gjorde vi ju pga att jag blev uppsagd och mådde så dåligt och vi kände båda att vi behövde en paus från allt och den gjorde verkligen gott :)

Har oxå hunnit få en del traditioner tillsammans, saker som vi gör varje år, bla så åker vi ju med min släkt på pappas sida till fjällen runt mars varje år :)

Och det sista, fick en dotter tillsammans i oktober, en underbar liten Alida!! En enorm kärlek som är obeskrivlig för nån som inte har barn!!

 

Hur firade vi våran dag? Brukar åka till Church street saloon i gävle och äta, men pga vädret och den lilla, plus att vi hade åkt så mycket de senaste dagarna så valde vi bort det i år och gjorde nåt helt annat! Myste hemma tillsammans hela familjen under dagen, sen åkte vi in till stan och uträttade lite ärenden innan vi gick på dragonen och käkade!

Vi tog deras specialerbjudande: familjemiddag.

 

Vi var supernöjda med maten, allt var jättegott!!

 

Efter maten gick vi över vägen och upp till lillebror med familj och var där hela kvällen! Fixade med lite julklappar och gosade lite med Hugo! :)

 

Bjuder på familjebilden som var i tidningen!

 

/H

 

Nu Helena kommer inlägget du väntat på ;)

 

Tänkte jag skulle berätta om förlossningen!! Känns som att jag har dragit den här "historien" en miljard gånger men alla har säkert inte hört den så nu skriver jag det här så kan alla läsa och jag slipper förhoppningsvis ta den igen :)

 

Natten mellan lördag och söndag den 20-21 Oktober tittade jag och R på en film som gick på tv, den slutade kl 00.25 och vi släckte lampan och stängde av tv:n, det tog en liten stund innan jag somnade som vanligt... hade precis somnat så vaknade jag av att det kändes konstigt och det liksom ploppade till och jag förstod direkt VATTNET GÅR!!!! Flög ur sängen samtidigt som jag ropar till R! VA, sa han alldeles yrvaken och tittar på mig där jag står på sidan av sängen med vatten rinnande längs benen!! Jaa sa jag med ett leende på läpparna, vattnet går!! R flyger ur sängen och tar på sig kläder! Vet inte hur jag lyckades men inte en droppe kom i sängen!! Jag står där en stund helt stilla, för så fort jag rör mig rinner det bara mer, men till slut tar jag mig ner för trappan och till toa och sätter mig där medan R letar numret till förlossningen i Gävle, ringer dit och dom säger att vi ska komma dit eftersom så mycket vatten gått! Packar klart förlossningsväskan som var påbörjad, men glömmer typ allt märkte jag sen, men så är det ju, lite svårt att fundera på det då alla tankar flyger runt i huvudet på en, R packar ner lite saker åt sig själv oxå. Hoppar in i bilen och åker mot Gävle.

Tusen tankar i huvudet, 1000 frågor... Inga värkar alls har jag så vi tar det lugnt... parkerar bilen utanför och hoppar ur bilen och så börjar vattnet forsa längs benen på mig igen, säger åt R att han får hämta en rullstol till mig, men det tar sån tid innan hissen kommer, så jag går och hoppar in i hissen och vi åker upp till förlossningen.

När vi kommer in är jag dyngsur. Får komma in på en sal och får CTG uppkopplad som håller koll på mig och bebis och så säger hon att vi ska sova och ta vara på natten eftersom jag inte har några värkar.

Klockan är då runt tre. Jag sover inte en minut... vid fem/sex kommer värkarna. Herregud vilken smärta!!! Fruktansvärt ont gör det. Ligger med värkar till sjutiden då det kommer in en barnmorska som säger att det ska bli skiftbyte. Talar om att jag har jätteont och hon undrar varför jag inte ringt på klockan!? Vet inte säger jag! Men alltså, jag visste ju inte vad som var lite eller mycket, hade inte en tanke på å ringa på nån klocka och man vill ju inte ringa i onödan!! Hon kopplar upp CTG igen och vi blir sen förflyttad till en förlossnings-sal.

Får Epidural-bedövning isatt i ryggen, han får inte i slangen riktigt så han får sticka tre gånger innan den sitter på plats! Tacka gudarna för den bedövningen, jäklar vad bra den var, skillnad som natt och dag! Var lite feg på att använda den först men sen så tröck man hejvilt på knappen :P Nää skämt åsido, men mer än i början iaf! Värkarna avtog lite under dagen där och det blev skiftbyte igen vid två-tre tiden! En barnmorska som hette Petra kom in och presenterade sig, jag sa direkt till R att henne gillade jag inte!!! Kände mig lite som Anna på Solsidan som ville "byta" :D Men gick inte så långt!! R gick och köpte lite tidningar och vi satt och läste lite medan jag rullade fram och tillbaka på en pilatesboll. 

Jag vet inte exakt ordningen och tider för allt så det blir kanske lite huller om buller härifrån. Sladdar och slangar överallt kändes det som, Epiduralen, CTG, elektroden till bebisens huvud, dropp och jaa vettegudarna allt! Sen blev jag ombedd att gå å kissa! Tog med mig alla slangar å sladdar och droppställning, men kom fram till att det inte skulle gå att grejja själv så R fick följa med! :D Efter fem minuter ger jag upp! Så det fick bli en tömning genom kateter. 

Hjärtljuden gick upp där oxå alldeles för mycket på bebisen så dom fick kolla med ultraljud på vattnet och det var lite lite kvar så en påse fick fyllas på och då blev det bättre! Petra, som jag för övrigt ändrat uppfattning om helt och hållet, frågar om vi vet vad det är för kön på bebis och hon säger att hon vet!! Åh vad sugen jag var på att få veta då, men hon hejdar mig och säger att har du väntat i nio månader kan du nog vänta nån timme till, och det var klart! Det enda jag frågade om och fick svar på var om bebisen hade mycket hår och det hade den sa hon :) Då kom det en massa tårar!!

Värkarna blev inte fler heller så värkstimulerande dropp fick jag. Å fy sjutton då satte det igång. En smärta som inte kan beskrivas!! Har säkert oxå glömt en massa... men samtidigt så tror jag att jag bara kommer ihåg hälften oxå :)

Petra gjorde verkligen allt för att få bebis att komma ut innan hon slutade, vi fick sån bra kontakt och hon sa att hon ville verkligen få vara med när bebisen kom!

Det satte iaf igång där nånstans, och jag fick prova ligga på sidan en stund. Vet inte vad det skulle göra för skillnad. Gjorde då iaf lika ont :) Lustgas fick jag. Hjälpte inte ett skit mer än att jag hade fullt sjå att tänka på annat eftersom man skulle räkna att man andades ut all gas ur lungorna efteråt fyra gånger. Herregud!!! Jag andades fel och för några och får många gånger hela tiden!!! :D

Petra fick iaf gå hem halv tio, då kom två andra in och bytte av, mitt i hetluften. Krystade hejvilt just då så jag hann inte hejja nåt... Ont så inibomben såklart!!! Sköterskan som stod bredvid hade jag kunnat dra på en smäll. Varje gång det kom en värk och jag skulle trycka på flyttade hon min hand under låret och sa att jag skulle dra benen mot mig så skulle det gå bättre och lättare, faan heller, kändes inge bra och jag fick inget tag så jag flyttade upp handen på läret och tröck emot istället, mycket bättre! Men varje gång gjorde hon lika, kanske fyra fem gånger (kändes det som fast var säkert färre) och jag var nära att skrika åt henne men kunde inte säga nåt för jag hann inte mellan värkarna! Så till slut gav hon upp för hon förstod nog att mitt sätt gick lika bra tack och lov :)

När Anneli säger att nu är det inte långt kvar och att bebisen kommer ut på nästa var jag helt säker på att hon ljög, för jag trodde det skulle ta minst en timme till, eller iaf mycket längre tid och inte alls vara klart snart!! Men plopp så kom hon ut, vårt lilla hjärta, ALIDA!! Men oj, trodde det skulle ta mycket längre tid!!! WOW vilken lycka det var när hon lades på mitt bröst!! SÅ liten!!! Oj oj oj!! Ja jag vet inte vad jag ska skriva!! Men det var total lycka iaf! Dom sa oxå att jag var en jäkel på barnafödande/krystande och dom tyckte jag var absolut inte som en förstföderska!!

Men så kom nästa grej!! Moderkakan ville inte komma ut så klart! Dom försökte med allt, akupunktur, men icke! Så R fick lilla Alida och jag blev skjutsad till OP.

Ny ryggbedövning, spinal. Samma sak där. Stack tre gånger innan den hamnade rätt!  Förlamad från bröstkorgen och ner, kände beröring men ingen smärta! Skitknepigt!! Dom pratade med mig om bebis och allt möjligt och så var den ute, och den var hel å så så allt var bra, blev lite sydd invändigt talade läkaren om när hon kom och pratade med mig från bakom skynket. Funderade tidigare där på hur dom skulle få ut moderkakan. Förstod det då jag tittade på hennes tröjärm som var alldeles blodig uppe vid armbågen.... :S Hon hade alltså kört in hela armen :O Frös gjorde jag oxå som en tok!!! Skakade helt okontrollerat så jag kunde inte ligga still :D Försökte hålla emot ett tag men det gick inte så när dom var klar så la dom på mig en massa täcken!!! Blev tillbaka skjutsad till förlossningssalen. Alida blev tvättad och vägd och mätt. 3724gram och 50 lång var hon våran lilla prinsessa!! Ringde nära och kära och talade om den glada nyheten :)

Blev uppskjutsad till BB när allt var klart och R hade satt en nål på tavlan över att en flicka fötts denna dag :) 

Upp på BB och fick grattis fika med flagga och allt :D Dom undrade om jag kunde stå på fötterna så katetern kunde tas bort, om bedövningen släppt. Kan du röra på fötterna? Jaa sa jag och tittade på fötterna under täcker och försökte vifta på tårna, men NÄÄÄ icke :D Var helt säker på att jag kunde och jag tyckte precis det men nej det gick inte! Skrattade lite och sa nehej du det kunde jag inte alls det :D Så katetern fick sitta och vi fick sova! Sov inte mycket den här natten heller, kunde ju inte sluta titta på min lilla dotter som låg i baljan mellan oss. R fick sova på en tältsäng bredvid mig! På morgonen kom en barnmorska in och frågade igen om jag kunde röra på fötterna och jag vågade inte säga ja innan jag hade provat men nu kunde jag röra på fötterna, så hon och R stod på en varsin sida om mig och hjälpte mig ifall jag inte skulle kunna stödja på benen, men det gick bra.hade fruktansvärt ont i ryggen och kunde inte riktigt räta på den och huvudet gjorde ont. Sa det till barnmorskan och hon sa att det var för att jag legat så länge och att jag skulle räta på ryggen bara. Fick hjälp in på toan och ur med den där jäkla katetern, och äntligen fick jag ta mig en dusch, det var riktigt skönt!!! men huvudet kändes som det skulle sprängas, men tänkte att det kanske var pga för lite sömn och allt man vart med om. Gick och la mig igen och försökte sova lite. På kvällen sa jag till en barnmorska igen att jag hade så hemskt ont i huvudet. Då vart det lite fart på dom, fick tabletter, men det blev inte bättre. Då förstod dom vad det var. Det var en "biverkning" av spinalbedövningen som jag fick när moderkakan skulle tas ut! En på hundra får en fruktansvärd huvudvärk och det beror på att dom tar hål på en hinna när bedövningen sätts. Det hålet tätas av sig självt på de andra 99 utom mig då. Så det läcker ut ryggmärgsvätska bak i ryggen och det är av det man får huvudvärk. Förr gjorde man inget åt detta utan det fick gå över av sig självt och man blev ordinerad att dricka mycket, bla koffein. Men nu kan man alltså bli behandlad! Toppen tänkte jag och blev skjutsan ner till operation igen. Två läkare sitter på en varin sida av mig och jag får lägga mig på sidan igen. En går in bak i ryggen igen med en jätte-nål och en ska ta blod från min arm som sen ska sprutas in direkt bak i ryggen då för att täta hålet med. Jahapp sa jag det är JÄTTESVÅRT att sticka mig för jag har/dom hittar inga kärl på mig. Hon flinar lite och kvittar: Det är inga problem det fixar vi, vi är ju experter vet du! (hur många gånger har jag inte hört det????) Jaja dom får väl försöka. Hon sticker och sticker och börjar bli lite svettig för hon inser att jag hade rätt! Jaa säger hon, jag hittar inget... sticker nån gång till och får sen ge upp och dom får skicka efter en narkosläkare som kommer ner akut. Hon bakom mig säger att jag måste ligga blick stlla eftersom jag har en nål som sitter rakt in i ryggen. Jag blir svettig och nervös!! Narkosläkaren kommer ner, sticker mig två gånger och inser hon med att det inte går och dom kommer överens om att gå rakt in i stora venen i handleden, sagt och gjort, får lokalbedövning och sen går dom in i venen och tar blod och sprutar in bak i ryggen och jag får säga till mär det spänner för då är det klart. Nu får jag ligga stilla i två timmar, sen ska jag vara fri från huvudvärk, men ta det lite försiktigt i början. YES tänkte jag! Ligger och sover i två timmar, kliver upp och JAAA det funkar. Kan äntligen vara uppe och sköta om min dotter som blivit lite slö eftersom hon inte kunnat tutta på mig!

Blivit lite gul, så hon får sola den natten.

Jag känner att huvudärken kommer smygandes igen så jag lägger mig och sover och hoppas att den ska vara borta på morgonen. MEN ICKE!!! :( Den var tillbaka. Lillfia var lika slö och orkade inte äta ur kopp och jag kunde inte amma henne eftersom jag inte kunde sitta upp pga huvudvärken. Så hon blev inskriven på barnkliniken en trappa ner och fick sondslang genom näsan.

Jag var med ner i rullstol men R fick köra upp mig igen för jag höll på å svimma pga huvudvärken :( Var tredje timme kom nån upp eller R fick gå ner för att sond mata henne.

Andra natten fick hon sova där nere för att det var ohållbart att R skulle springa var tredje timme och det fanns heller inte personal att skicka upp på natten. Jag var vaken och grät hela natten för att hon inte fanns i rummet hos mig! Vid sex på morgonen orkade jag inte mer så R fick gå efter henne, å herregud vilken lycka det var att få ha henne hos sig igen!! Glädjetårar i massor och jag kunde inte sluta krama henne, hon låg bredvid mig till åtta då R fick gå ner och sondmata henne igen! På eftermiddagen sen tyckte hon som kom upp och skulle sondmata att hon var så pigg så hon skulle få äta med kopp igen och till min lycka gick det hur bra som helst så slangen kunde tas bort morgonen efter.

Mig blev det ingen förbättring med. Dom dividerade hit och dit om jag skulle behandlas med samma grej igen, men eftersom det var så krångligt och det inte hade så långvarig effekt på mig mer än 4 timmar så ville dom inte göra det igen. Jag fick glatt vänta ut det. På torsdagen fick R åka hem och hämta lite saker åt oss och byta till vinterdäck för vi insåg att vi skulle bli kvar ett bra tag till. På fredag dag så fick jag tid till magnetröntgen av skallen för att utesluta att det var nåt annat än läckage av ryggmärgsvätska, eftersom inte alla symptom stämde på bara det, så iväg på röntgen för att utesluta blödningar i huvudet mm :S Skitnervös innan provsvaren kom. På fredagkväll låg vi i min säng och kikade på lite tv-program på playen som vi missat under veckan. Min favoritbarnmorska Eva kom in och frågade hur jag mådde. Hon hämtade en ny narkosläkare som frågade mig tusen frågor och kollade en massa saker igenom hela kroppen. Bla togs ett blodtryck som låg lite för högt så jag fick en tablett som skulle ta ner det! Efter bara en halvtimme/timme kände jag skillnad, sa det till R men sa oxå att jag inte vågade hoppas på nåt. Han hade väl oxå förlorat hoppet om att jag skulle bli bra och att vi skulle få komma hem nån gång så han sa bara: Nää hoppas inte på det!! Men kände mig bara bättre och bättre och vågade mig ur sängen lite längre än bara till toa. Bytte några blöjor och donade lite med Alida och det kändes HELT OK!! Shit skulle jag bli bra och så fort på en blodtryckstablett??? Var det verkligen så enkelt?? Hela natten kollades mitt blodtryck av barnmorskor som kom in.... och det hölls bra! På morgonen var det verkligen ,stor skillnad, jag var uppe och donade och en barnmorska, som vi för övrigt inte träffat tidigare sa att Jaa ni kan få åka hem på em om det fortsätter så här. En läkare ska gå rond runt lunchtid så är allt bra efter det får ni åka hem! R och jag tittade på varann och nästan skrattade, nääää aldrig.... så kommer det inte bli! Vi trodde ju dagen före att vi skulle bli kvar i flera veckor :P Så vi trodde helt enkelt inte på det. MEN så blev det iaf :) vid fyra tiden var vi hemma och fem fick vi vårt första besök av min mamma och min bror med familj! Kändes HEEELT overkligt att vara hemma! Och lite skrämmande.... nu hade man ju ingen som kollade till Alida och ingen att fråga om saker! Men allt gick iaf bra och gör det fortfarande!

Många besök var det sen veckorna som väntade, alla ville ju se vårt lilla underverk :) En massa fina presenter fick hon!! 

Nu är hon sex veckor och väger 4,3 kg och är 56 cm lång vår lilla prinsessa :) Tiden går fort och vi har en himla tur, hon sover på nätterna, vaknar och äter en gång och somnar sen om igen. Gillar bäst när det är en massa ljud omkring henne, då är hon som lugnast! Men det är en bestämd liten dam som protesterar högljutt om det inte blir eller är som hon vill :D Älskar att åka bil gör hon oxå, då sover hon som bäst, synd bara att vi har en bil som drar 1,6/mil annars kunde man ju ta till det när hon är grinig :)

Darin är favvo-artisten! Knäpper man på han i högtalarna så blir det knäpptyst och stora ögon :P

 

Nu ser vi fram emot jul!!

 

/H